Related Paintings of unknow artist :. | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 482 | Portrait of a Young Man at Prayer | Aphrodite | Valrossar out Nordamerikas Coast | Great Landgravine |
Related Artists:
Piero di Cosimo
1462-1521 Italian Piero di Cosimo Galleries Italian painter and draughtsman. Tax declarations made by Piero di Cosimo's father suggest that the artist was born in either 1461 or 1462. According to the first, he was eight years old in 1469, while a catasto (land registry declaration) of 1480 gives his age as 18. A document of 1457 establishes that his father, Lorenzo di Piero d'Antonio, was a maker of small tools (succhiellinaio) rather than a goldsmith, as Vasari claimed. By 1480 Piero appears no longer to have been living at the family house in the Via della Scala, Florence, but was an unsalaried apprentice or workshop assistant to Cosimo Rosselli, from whom he received room and board and eventually took the name of Piero di Cosimo.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Cano, Alonso
Spanish, 1601-67 Spanish painter, sculptor and architect. He was an artist of rare versatility in 17th-century Spain, although his architectural work was not extensive. While he is also known for his drawings, only about 60 of these are definitely attributable to him, despite the many extant sketches with the name 'Cano' carelessly added by later hands. Unlike most of his Spanish contemporaries, such as Zurbaren or Velezquez, whose artistic styles did not outlive them, Cano's artistic legacy is measured in part by the number of artists who trained in his workshop and went on to become important masters in their own right: the painters Pedro Atanasio Bocanegra, Juan de Sevilla (1643-95) and, more distantly, Jos Risueo, and the sculptors Pedro de Mena and Jos de Mora,